I got a big dick

För oss som inte innehar Lex the Impalors hetta så behövs det hjälpmedel i kampen om respekt på gatorna. Den anses vara ful och pinsam, men penisförlängaren är i sanning grejen. Jag vet dock inget om bilar, men jag vet vad jag gillar. Att glida omkring i en bil med 24 tums kromfälgar som skriker ut hip hopen så mycket att du kan höra mig på flera kilometers avstånd. Helst i en Mercedes, och en sån som jag precis har införskaffat mig. Självklart ska den vara ren och gnistra. En annan sak jag också vet är att stadsjeepar inte går för sig, de är homo.

Pipen

Nu är det ju såhär att jag har träffat en tjej. För att inte inkräkta på hennes integritet allt för mycket så kallar vi henne för "Pipen", ett smeknamn hon fått då hon pep som en gammal utsliten hundleksak en av de första nätterna vi sov tillsammans. Jaja, vissa snarkar som sju gamla sågverk medan andra verkar pipa om natten. Jag tänkte faktiskt berätta lite om Pipen, hon är en superfin tjej på alla sätt och vis. Hon har charm, är rolig, har lite attityd, en positiv inställning till livet och ett sjungande glatt morgonhumör. Hon är en sån som ger mer energi än vad hon tar, exakt vad jag behöver. Pipen har även en herrans massa tvålar, deodoranter, tandborstar, tandkrämer, hudkrämer, schampoflaskor, balsam, tvättmedel och sköljmedel. Ibland undrar jag ifall hon rustar upp inför ett kärnvapenkrig. I hennes hem finns det också en fruktansvärt stor mängd med godis, i ungefär 30 sekunder och sju hundradelar efter att hon köpt det. För när hon väl kommit hem och satt sig i soffan är hon som en haj som fått vittring på blod och godisskålen är hennes byte. Hon attackerar den aggressivt och bestämt. Är det så att man skulle vilja ha en liten smakbit får man vara som en honungsgrävling; säga skitsamma och skrapa upp resterna. Jag vill ännu en gång påpeka Pipens fina sidor som tar över markant när man någon dag tittar ner i godisskålen och hör sig själv i det tomma ekot. Det går ju bara inte att inte tycka om henne, och nog tycker jag om henne alltid, jag har ju faktiskt klamrat mig fast vid henne som en hund klamrar sig fast på sin hundleksak.

En hårt jobbande människa.

Hårda jobb hit och hårda jobb dit, vem som har hårdast jobb tåls alltid att diskutera. Många tycker det är hårt att sitta på ett kontor mellan 7 och 16 fem dagar i veckan, där ni dessutom fikar så förbannat mycket att alla knapptryckningar på kaffemaskinen orsakar kortslutning i halva Södermanland. Andra tycker det är hårt att jobba skift på en industri. Jo förvisso, men vad gör ni egentligen? Pillar i gummiringar i en bit metall eller trycker på en knapp och låter en maskin fixa resten. Been there, done that!

Tacka vettja mitt jobb! Jag kommer aldrig att bli en förslöad klump med trolldeg med tanke på alla kullerbyttor jag måste göra för att inte få flygande skålar med lös och sörjig havregrynsgröt i pannbenet. Nämnde jag att de skriker också? Av någon konstig anledning så timas detta skrik alltid in så att man står med ryggen vänd mot dem. Efter lite funderande har jag nu svaret på alla mina fartränder i kalsongerna. Mitt jobb är ungefär som det James Bond gör, fast istället för skurkar som ska försöka ta över världen så är min verklighet ett gäng nissar med grava funktionsnedsättningar vars mål inte räcker längre än där näsan slutar. Så vem över fem vill byta sitt kontorsjobb med 15 fikaraster och sköna stolar mot mitt jobb som kommer orsaka ryggskott och dövhet?

What's cooking?

Här på Game, Match och Spel kommer vi huvudsakligen att skriva om livet. Mitt liv, ditt liv och sist men inte minst, om andras liv. En ska skriva om det en kan helt enkelt.

RSS 2.0