Pipen
Nu är det ju såhär att jag har träffat en tjej. För att inte inkräkta på hennes integritet allt för mycket så kallar vi henne för "Pipen", ett smeknamn hon fått då hon pep som en gammal utsliten hundleksak en av de första nätterna vi sov tillsammans. Jaja, vissa snarkar som sju gamla sågverk medan andra verkar pipa om natten. Jag tänkte faktiskt berätta lite om Pipen, hon är en superfin tjej på alla sätt och vis. Hon har charm, är rolig, har lite attityd, en positiv inställning till livet och ett sjungande glatt morgonhumör. Hon är en sån som ger mer energi än vad hon tar, exakt vad jag behöver. Pipen har även en herrans massa tvålar, deodoranter, tandborstar, tandkrämer, hudkrämer, schampoflaskor, balsam, tvättmedel och sköljmedel. Ibland undrar jag ifall hon rustar upp inför ett kärnvapenkrig. I hennes hem finns det också en fruktansvärt stor mängd med godis, i ungefär 30 sekunder och sju hundradelar efter att hon köpt det. För när hon väl kommit hem och satt sig i soffan är hon som en haj som fått vittring på blod och godisskålen är hennes byte. Hon attackerar den aggressivt och bestämt. Är det så att man skulle vilja ha en liten smakbit får man vara som en honungsgrävling; säga skitsamma och skrapa upp resterna. Jag vill ännu en gång påpeka Pipens fina sidor som tar över markant när man någon dag tittar ner i godisskålen och hör sig själv i det tomma ekot. Det går ju bara inte att inte tycka om henne, och nog tycker jag om henne alltid, jag har ju faktiskt klamrat mig fast vid henne som en hund klamrar sig fast på sin hundleksak.
